Sockerkick
som stod på köksbordet. Hon var alldeles brun om både händer och
mun när jag hittade henne. Men det går ju inte att skälla när man är
så här söt.
Behöver jag nämna att hon älskade oboy. Nu har jag alltså två oboymonster
här hemma!
Hur bar hon sig åt?
ringde jag i min tur till Krille och skrämde upp honom. Ber om uräkt
för det, hade kunnat börja min berättelse bättre. Så här:
Trodde att Alice låg ute och sov i godan ro men så hör jag hur hon ropar.
Jag öppnar dörren, ser vagnen men ingen Alice. Däremot hör jag henne
och hittar henne stående bakom dörren. Vår 10,5 månader gamla dotter
har alltså utan ett knyst klättrat ur vagnen, uppför bron och ställt sig
och bankat på dörren. Det blir till att spänna fast henne i fortsättningen.
Det verkar då vara hur bra som helst med henne, inga ben brutna.
Själv är jag både skärrad och imponerad. Hur bar hon sig åt?
Slut med fredagsklänning?
och tagit på henne strumpbyxor och klänning imorse. Alice däremot
tyckte inte att det var lika festligt. De senaste dagarna har hon tyckt
om att dra av sig strumporna som hon sedan gömt i leksakslådan.
Hon försökte även med strumpbyxorna idag och blev fly förbannad
när det inte gick. Efter tredje föröket sprutade tårarna och jag fick
ge med mig. Det blev tröja, byxor och strumpor som går att dra av.
1:a tanden
8 månader
För exakt 8 månader sedan låg jag och krystade för fullt och skulle
snart få se mitt lilla hjärta för första gången. Tiden går så fort, nu är
hon inte så liten längre.
Precis på 8 månadersdagen släpper hon taget och står utan stöd.
Vår duktiga tjej!
Lilla busfröet, 8 månader
Olycka
ställa sig upp i matstolen och ramlade förstås ner. AJAJ. Det gick
tack o lov bra men hädanefter får vi spänna fast henne.
Lilla fröken envis
Nuförtiden har jag fullt sjå med att jaga efter lillskruttan som drar
sig upp på fötter överallt. För det mesta är hon väldigt försiktig men
ibland vänder hon sig om, tittar på mig med stolthet i blicken och
släpper taget. Då gäller det att vara snabb om det inte ska bli stora
tårar.
Envis är hon också, lyfter man henne från tv-bänken är hon snart
tillbaka. Annars hittar hon nåt nytt ställe där hon kan resa sig upp.
Hon har även en förkärlek för sladdar och kontakter. Vi har ställt
gåstolen (som sällan används numera) ivägen för sladdarna vid
datorn. Men inte hindrar det vår envisa lilla busunge, den klättrar
hon enkelt över och under. 
Hon drar sig upp!
krypa. Så fort hon ser kameran sätter hon igång och börjar krypa
mot mig. Det finns inget roligare att leka med.
Nu har hon dessutom börjat dra sig upp! Hon tar tag i soffan, stolar,
soffbordet, tv-bänken och drar sig upp på knä. Sen var det ju det här
med balansen. Det har rullat både tre och fyra tårar idag. Nuförtiden
törs man ju inte titta bort en sekund, hon är verkligen överallt!
6 månader
för det är Alice halvårsdag. Hurra hurra hurra!
Tänk att det redan gått 6 månader, vårt lilla hjärta är ett halvår. Det är en
stor dag. Lagom till 6 månadersdagen tog hon några riktiga krypsteg!
Snart så...
Busunge
i vardagsrummet sprang jag in till köket för att kolla en pannkaka
som jag hade i ugnen. Då jag kom tillbaka hittade jag henne bakom
en fåtölj som står ställd mot väggen. Hon hade hittat en pet-flaska
som hon rullat dit några dagar tidigare. Här behövs inga dyra leksaker.
Vårt lilla busfrö
Just nu
Hon "kryper" verkligen dit hon vill nu. Jag hade satt mig på golvet
och hon satte av i full fart mot mig men så upptäckte hon pappas
gitarrer och stannade upp. Hon tittade på mig, på gitarrerna och
på mig igen med nåt busigt i blicken. Sen vände hon satte av mot
gitarrerna. Lilla skruttan!
Busfrö
Det börjar att bli svårt att lägga Alice inomhus i sängen. Man hinner
bara lägga ned henne så står hon på alla fyra. Nu har hon också
kommit på att mobilen ovanför sängen är väldigt rolig att leka med,
inte precis vad man önskar då det är dags för henne att sova. Tror
att det kan vara läge att plocka bort mobilen och kanske sänka ned
sängen, det är väl bara en tidsfråga innan hon kommer på att man
kan dra sig upp. 
Sömntuta
riktigt bra. Den senaste månaden har hon börjat vakna halv åtta.
Prick 07.30 slår hon upp ögonen, man skulle kunna ställa klockan efter
henne men nu är klockan halv nio och hon har fortfarande inte öppnat
sina söta blå. Men det är ju aldrig fel med lite sovmorgon.
5 månader
famn. Det har gått fort, ändå känns tiden innan Alice väldigt avlägsen.
5 underbara månader, vi hade verkligen inte kunnat få en finare
dotter. Grattis på 5-månadersdagen lilla gumman!
Morotspuré är gott
betoning på försökt. Det har inte gått något vidare. Alice har lärt
sig precis hur hon ska göra för att spotta ut allt och vi har slitit
våra hår. Har märkt att hon inte riktigt blir mätt på bara bröstmjölk
så det vore ju väldigt bra om hon börjar äta annat också.
Så idag, äntligen, åt hon med god aptit. Det var morot som bjöds
och det var tydligen en riktig höjdare för hon rent högg efter skeden
och började grina då maten var slut. Vi jublade av glädje. Jag känner
mig rent stolt.
Busiga bebben
brukar få höra det mest ljuvliga skratt bubbla upp. Idag lekte vi
litet tittut medan vi höll på att bädda rent i sängen. Superkul tyckte
Alice, och vi också.
Tittut!
Kan nästan själv
Jag har börjat låta Alice sitta själv, åtminstone försöka. Hon är
duktig, vår lilla tjej. Oftast dyker hon ner till sina fötter som hon
upptäckte för några dagar sedan. Då kan hon hålla balansen
ganska bra själv, och går det inte så har hon inte så långt att tippa. 
Alice kan nästan sitta själv, åtminstone en stund
Något att hålla i handen
Alice har börjat gripa tag i saker. Igår var bitringen en riktig hit,
nu på morgonen har hon suttit med skallran i ett fast grepp.
När det är dags att sova vill hon gärna ha ett gosedjur eller en
filt att hålla i. Det är mysigt.
Mums! eller?
Morot och potatis. Mums tyckte mamma, Alice var lite mer tveksam.
Det mesta spottade hon ut igen men lite grann fick hon nog i sig,
hon fick ju börja vänja sig vid smaken i alla fall. Ikväll tror jag att
vi ska prova med lite gröt.
Good morning sunshine!
Det gör det ju inte svårare heller då man inser att man har fått sova
nio ostörda timmar, igen.
